Pecannöt – Carya illinoinensis

Innan européerna bosatte sig konsumerades och handlades pekannötter i stor utsträckning av den amerikanska ursprungsbefolkningen. Som ett vilt foder är frukten från den föregående växtsäsongen vanligtvis fortfarande ätbar när den hittas på marken. Pekannötter blev först kända för européer på 1500-talet. De första européerna som kom i kontakt med pekannötter var spanska upptäcktsresande i det som nu är Louisiana, Texas och Mexiko. Dessa spanska upptäcktsresande kallade pekannöten nuez de la arruga, vilket ungefär kan översättas till ”rynknöt”. På grund av sin förtrogenhet med släktet Juglans kallade dessa tidiga upptäcktsresande nötterna för nogales och nueces, de spanska termerna för ”valnötsträd” och ”frukt av valnöt”. De noterade det särskilt tunna skalet och den ekollonliknande formen på frukten, vilket tyder på att de syftade på pekannötter. Spanjorerna tog pekannöten till Europa, Asien och Afrika på 1500-talet. Pecannötsträdet är ett stort lövträd som blir 20–40 m högt men oftast inte så högt här i Sverige, hos oss bör man räkna med hälften så högt. Smaken på nätterna är väldigt söt och god. Skalet är lättknäckt. Beroende på växtplats så mognar nötterna i oktober till november. Man bör plantera två träd för att få bra korspollinering.