Sassafras albidum

Slående träd med en tät, rundad krona på 10 till 15 m men betydligt lägre här i Sverige. Bildar rotlager så att ett träd kan växa till vad som ser ut som en grupp träd senare i livet. Unga kvistar är ljusgröna och släta. Kvistar och grenar förblir gröna i flera år. En gammal bark är brungrå och djupt retikulerad. Bladen är glänsande gröna och har varierande form, från oflikiga till 3-flikiga. Undersidan är blågrön och svagt till kraftigt hårig. Både grenar och blad avger en aromatisk, något citronliknande doft när de bryts. På hösten blir bladen gyllengula till gulorange. Blommorna kommer strax innan bladen vecklar ut sig. Små gröngula blommor kommer i klasar. De följs av glänsande mörkblå droppformade frukter på röda stjälkar. Växer i nästan alla fuktiga till ganska torra, väldränerade jordar. Trots att S. albidum är ett pionjärträd i sitt naturliga utbredningsområde är den svår att plantera ut i odling. Tidiga europeiska kolonisatörer rapporterade att växten kallades winauk av indianer i Delaware och Virginia och pauane av Timucua. Indianer skilde mellan vita sassafras och röda sassafras, termer som hänvisade till olika delar av samma växt men med olika färger och användningsområden. Sassafras var känd som fänkålsträ (tyska Fenchelholz) på grund av sin distinkta arom. Ångdestillation av torkad rotbark ger en eterisk olja som har en hög safrolhalt. Safrol är en prekursor för den illegala tillverkningen av läkemedeln och drogen MDA och MDMA (Ecstasy), och som sådan är försäljning och import av sassafrasolja starkt begränsad i USA. Sassafrasolja har också använts som ett naturligt avskräckande medel för insekter eller skadedjur.