Mullbär – Svart Mullbär – L

Svart mullbär härstammar från Mindre Asien, mellan Persien, Turkiet och Arabien, men har spridit sig vitt och brett till andra länder under historiens gång. Morus nigra är en mycket långlivad växt som kan leva i flera hundra år. Det är ett lövträd, normalt upp till 8 meter högt men som kan nå 15–20 meter i de södra delarna av Europa, med en krona som kännetecknas av robusta och grova grenar. Vid odling av svart mullbär, tänk på att den är något mindre motståndskraftig mot kyla än Morus alba, så arten är mer utbredd i de södra regionerna av europa. Morus nigra har varit känt sedan urminnes tider. Författaren Ovidius, som i slutet av 100-talet fkr skrev historien om två älskare, den stilige Pyramos och den vackra Thisbe. De bodde grannar, men deras föräldrar förbjöd dem att gifta sig. Ändå brukade de viska till varandra genom en spricka i väggen mellan deras två hus. En dag bestämde de sig för att rymma och bestämde att träffas i hemlighet på natten, under ett mullbärsträd, vars frukt då var snövit. Thisbe kom först, men blev skrämd av en lejoninna vars käkar fortfarande droppade av blod efter sin senaste nyslaktade måltid. Thisbe sprang iväg och släppte sin vita slöja. Lejoninnan hittade den och slet den i stycken, arg över att ha missat ännu en måltid. När Pyramus anlände var Thisbe inte där. Men på marken såg han sin älskades blodfläckade slöja. I tron att lejoninnan hade ätit upp henne, tog han sitt eget svärd i livet. När Thisbe samlade mod att komma tillbaka fann hon Pyramus döende på marken. När hon förstod vad som hänt tog hon hans svärd och tog sitt liv med det också, men inte innan hon lagt en besvärjelse på trädet som skulle markera deras tragiska död för alltid, och förvandla den vita frukten blodröd. Och det är precis vad som händer med frukten varje år. Frukten mognar vanligtvis i juli, smakar sött och gott lite likt björnbär. Den kan ätas färsk direkt från trädet eller göras till gele, marmelad eller torkas. Härdigt till ca 15 minus.